Jag trodde aldrig jag skulle börja blogga, men å andra sidan är det mycket i livet som jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har alltid velat skriva men varit rädd för att det är så utlämnade. Det finns dock inget bättre tillfälle än nu, jag ska ut i världen och det är ett ypperligt sätt att berätta för nära och kära hur det går och vad som händer mig i livet, so here it goes det bara att köra, ingen minns en fegis och allt det där andra som skulle vara mottot för 2010 :)
Vill bara lägga en kommentar också om gårdagen. Det var längesen jag kände mig så omtyckt och uppskattad som jag gjorde igår när mina kollegor firade av mig med middag och bowling. Kanske ändå har jag betytt något för någon annan och lämnat ett avtryck i andra människors liv. På väg hem sen funderade jag en lång stund över livet, dess vändningar och mitt brustna äktenskap. Livet, människor, relationer, det är verkligen komplicerat.
Nu sitter jag här i början av ett helt färskt kapitel i livet. På väg ut genom dörren för något helt nytt och okänt. Det känns så sjukt spännande och roligt.
