20 000 bath

det är vad det kostar att få tanden lagad. Det är ju liksom inte som att jag har så mycket att välja på, men jag svalde hårt när jag insåg att det skulle gå på 20 000 bath och att det inte är säkert att min (svin)dyra försäkring täcker detta. Aja, jag måste få det fixat eftersom jag börjar besväras av tandvärk och jag har varit med förut och vet precis hur fruktansvärt ont det kan göra. Två och en halv timme ska jag sitta hos tandläkaren idag.. två och en halv timme..

Annat som händer är att jag långsamt börjar förbereda för resan till Indonesien. Jag har en klar bild över vilken resväg jag ska ta (Bangkok - Jakarta - Gorontalo med flyg och sen färjan till Wakai och därefter transferbåt till Kadidiri) och ungefär vad det kommer att kosta mig. Hela resan från Bangkok fram till Kadidiri kommer förmodligen att ta tre dygn men just nu känns inte det så jobbigt. Om det är någon som är mer intresserad av stället jag kommer att vara så kan ni gå in på http://www.kadidiriparadise.com/ eller http://www.sulawesi-info.com/togianislands.html som kan ge lite mer allmän information.

Jag är lite mer stressad över visum-frågan och är inte helt säker på vilket typ av visum jag borde söka än. Det finns en mängd olika hemsidor som ger olika information om vilka dokument som krävs för vilket visum. Men jag anländer antagligen i Bangkok senast måndagen den 11 april och kan då åka till ambassaden och förhoppningsvis få lite svar.

Förutom flygbiljetter och visum är det en mängd andra saker som måste fixas. Faktum är att det inte finns något internet där jag kommer att befinna mig så uppdateringarna på bloggen kan tänkas komma bara en gång i månaden (när jag behöver ta mig till en annan ö för att betala räkningar och liknande) så bli inte oroade om det tar ett tag att få svar på mail. Jag vet att det har tagit lång tid ibland också här där jag har internet ganska lättillgängligt, men jag har bara inte orkat efter de långa dagarna ibland. Det är också så att det kommer att vara MYCKET begränsad telefonservice. Om någon måste få tag på mig så skicka ett mail och sedan sms till min svenska mobil. Precis som det verkar är det verkligen till stor del avskuren från världen så möjligheter till att handla de vanliga basvarorna är begränsade och jag måste handla upp ett lager av det mesta innan jag åker.

Men jag vill åka och jag tycker att det ska bli roligt. Har inte riktigt bestämt mig för vilket datum jag ska lämna Khao Lak än bara. Var helt säker på att jag skulle stanna till 10 april, men här har det nu regnat oavbrutet i över 18 timmar (och då menar jag verkligen oavbrutet) och det känns som att vädret inte kommer att bli så mycket bättre. I så fall jobbar jag här till den 7:e som jag lovat och sen tar jag nattbussen direkt till Bangkok. I vilket fall som helst så är jag på väg in i äventyret igen om mindre än två veckor.

Många har frågat om jag tänker komma tillbaka hit och i ärlighetens namn vet jag inte. Jag har lärt känna så många fantastiska människor som jag verkligen skulle vilja träffa och jobba ihop med igen, och det skulle vara så himla kul att göra en säsong och redan känna folk och vara "en i gänget". Men samtidigt känns det i magen som att det inte kommer att bli så. Dessutom var det ju inte heller det jag hade tänkt. Jag hade tänkt vara borta ett år och sen komma hem och "bli seriös igen".

Jag har alltid sagt att min alternativa karriär skulle vara lärare. Kanske blir det inte lärare utan dykinstruktör.. vem vet :)

Normalt är jag glad men idag är jag riktigt ledsen

Idag är en sån dag när jag bara vill åka hem, dra täcket över huvudet och bara försvinna. Alternativet är att lägga sig ner och storgråta. Jag kan inte säga exakt vad det är som är fel men allt känns bara så otroligt jobbigt. Jag hade helt fantastiska kunder idag och det var riktigt roligt i vattnet när jag och Gae larvade oss, men sen på vägen hem hände någonting och jag kände mig nedstämd. Sen på grund av lite olika faktorer blev jag sen till min shop-tid och min chef blev riktigt sur och skällde på mig.. Just nu känner jag för att packa mina väskor och åka härifrån.

Vissa dagar kommer man ihåg resten av livet

Det här inlägget kommer att ske på engelska eftersom jag skrev det här i ett mail först och orkar inte skriva om det på svenska. Men det handlar om gårdagen..

I woke up yesterday morning and realized i had no food at home and no time to go to the store since i was going straight to the pier. It was Thursday which meant that we had 36 costumers and the 2 top bosses of Apollo checking to see how everything worked. My boss was very worried about this and were on our back that everything needed to be perfect. The journey out was ok but when we arrive at Tachai there were big waves. It was high tide so it was still possible for us to get off the boat and on to the island. Normally we then teach people how to snorkel from the beach but it was to much waves and zero visibility (im not kidding, i could not see my own hand when i streched out my arm) so we instructed our costumers to take it easy and we would try later. Some people still wanted to try and one guy who traveled alone droped his camera. I spend an hour with him trying to find it, but since you could not see the bottom i knew from the start that is was a lost cause. Mr lonely guy was very sad and not only did he lose his camera he also ended up with sand in his eyes and when it was time for lunch he chocked on his food and threw up in the middle were everyone was eating (it was so not his day).

At 2 we still could not snorkel from the beach and now it was low tide so it was completely out of the question (one costumer who did not listen scrached her leg on the coral). We tried to use the dingey, but the waves were to high witch made it to dangerus and we had to turn around twice.

At this point we realize that it would not be certain that we would make it back. But all we could do was wait and hope that the water would calm down. Of course some costumers also felt the need to complain about the situation. At 16.30 the high tide started to come in which made it possible for us to find a way out (not where the line was because it was 3 meter waves there, but on the side were it had been to shallow earlier). An hour later we've almost maneged to get everyone back to the boat when the captain informs us that we not only have to worry about the fact that it will be dark but also that a big storm is coming and a fishing boat just sunk so we need to go straight away or we will all have to stay on the island during the night. We quickly get the last costumers onboard and leave, handing out life jacets to everyone informing them that they have to wear them. (On top of this I was immediately seasick when I came on the boat).

So we were finally on our way which felt very good but looking up to the sky we knew that it would start raining at any moment. We got all the bags stored under seats and move the children from the back to the floor behind the captain. The only space left for me was at the back. And then it starts pouring down cold rain. I am shivering badly by the time we finally reach the pier. I was grateful to be back on land, but not happy about being completely soaked and having to endure at least 20 min in a cold minibus.
I slept very well last night.

Ny mobil

Okej så efter en liten olyckshändelse där min telefon blev blöt för andra gången kan jag inte riktigt få den att fungera som den ska igen. Alla knappar utom mittenknappen som är "välja" och "ok" fungerar, vilket gör telefonen till sådär användbar. Jag gick således och köpte en ny telefon och det blev den enklaste och billigaste varianten de hade. Nu är jag alltså i full färd med att försöka lära mig den nya telefonen och känner mig sådär nöjd som man gör när man har varit och handlat (oavsett om man har råd eller inte :)

Vädret den sista veckan har varit helt knas. Det är regn och vågor och ännu en gång har jag hängt över relingen och spytt. Jag var så nöjd över att jag inte behövde sjösjukepiller längre och för en stund så trodde jag kroppen hade vant sig, men jag antar att det bara var havet som bestämde sig för att vara ganska stilla i nästan två månader. Ägnade hela hemresan idag åt att med full koncentration titta på horisonten.

Fick två boktips av en gäst som jag ser fram emot att läsa. Måste naturligtvis hitta böckerna först, men är det någon som har läst "in to thin air" eller "touching the void"?

Ska sova nu och ladda inför en full dag imorgon. 

God natt

Män som hatar kvinnor

Okej jag har äntligen kommit mig för att läsa den omtalade boken och jag mådde riktigt dåligt. Även om jag tycker nu när jag läst ut den att den var riktigt bra och kan knappt vänta tills jag kan läsa tvåan så måste jag säga att den berörde mig djupt och jag sov riktigt dåligt.

Annars i livet händer inte så mycket. Jag har gäster och vissa kommer man närmare än andra, men det är lite tråkigt att bara göra dagsturer eftersom jag då aldrig lär känna folk mer än bara för dagen. Jag är stolt över att jag lär mig thai lite i taget och kan göra mig förstådd när det gäller det viktiga i livet som 'jag är trött, jag är hungrig, det är kallt, det är varmt' och så kan jag räkna såklart :) Det tar sig, men det är riktigt svårt och helt andra typer av ljud än jag är van med och det är ju heller inte som att språk är det jag är mest begåvad i :)

Det är dock alltid något som händer och min tand som jag hade problem med innan jag åkte och som jag var tvungen att rotfylla har spruckit så jag antar att jag måste leta rätt på en tandläkare.. eller är det någon som vet vad som händer om jag inte gör något?