Det är redan torsdag

Hur kan dagarna gå så fort. Det slog mig i morse att det är dags att betala hyra snart vilket innebär att jag varit här i en månad. Det känns fortfarande som jag precis kommit hit och precis landat. Min chef frågade idag vad jag skulle göra under lågsäsongen.. jag vet att det är dags att börja planera för det nu, men jag vill inte. Jag skulle vilja vänta tills efter säsongen för att ens kunna tänka. Grejen är att om jag inte planerar så kommer jag behöva åka hem för att överleva och jag är ganska så säker på att jag inte vill det (och min bror som hyr min lägenhet vill det definitivt inte :)

Idag hade jag äntligen bestämt mig för att det var dags att sluta sitta hemma på kvällen och gå ut. Men så visar det sig att jag ska upp tidigt och guida dykare imorgon (och chefen) så jag måste vara på topp och kan inte vara trött, så nu vet jag inte riktigt om jag ska ge upp och stanna hemma idag igen eller hoppas på att det har skett ett mirakel och att jag klarar att inte sova utan att bli för trött.. hmm..

Jag känner mig nöjd över att vara här (solade idag och jag känner mig fortfarande så sjukt nöjd över att vara solbränd). Jag vet att det har låtit lite livskris över mina senaste inlägg men det är inte så farligt som det låter. Det är mest bara funderingar och att jag haft mycket tid till att tänka. Men det var ju också det som var meningen med att komma hit och få lite perspektiv.

Det är tyst idag

Först och främst vill jag säga tack för de kommentarer, både privata och offentliga som jag fick från förra inlägget. Det är alltid intressant och bra att höra hur andra resonerar och få nya perspektiv.

Jag låg på sängen i morse och funderade över allt som kunde ha blivit men inte blev och kunde inte låta bli att fälla tårar. I min egen begränsade självinsikt så är jag inte så komplicerad och känner mig inte så krävande, men kanske är jag det ändå. Jag vill mest bara vara älskad, men kanske ligger bristen i förmågan att förmedla och förmågan att förstå.

Just nu sitter jag i shoppen och slås av att det egentligen är söndag. Söndag. Här nere flyter dagarna ihop och det är med nöd och näppe jag kan hålla reda på datum och veckodagar. Jag önskar jag hade fungerade högtalare och råd att ha spotify premium så jag kunde spela lite andlig musik och faktiskt ägna dagen åt andlig eftertanke. Det är verkligen ett annat liv här, men just därför behöver jag söndagar kanske mer än tidigare. Jag vill i alla fall hoppas och tro att min Gud fortfarande finns hos mig.

En sömnlös natt

Igår natt var första gången jag verkligen kände för att packa ihop allt och åka hem igen, men till vad egentligen? Dagen hade varit klockren men när jag satt där själv på Walkers och frös så kändes det inte så roligt längre. Jag åkte hem och somnade, men fick bara en två timmar innan jag blev väckt och sen kunde jag inte somna om.. alls. När klockan var halv tre gick jag ut på balkongen och la mig en stund, där hade jag nog somnat om det inte varit för myggen. En timme senare bestämde jag mig för att gå på promenad och återvände hem runt fem på morgonen. Vid 6-tiden var jag tvungen att gå upp och kissa. Vid 7 skulle grannen under börja jobba (vi jobbar på samma jobb) och jag hörde motorljudet nästan utanför fönstret. Som om inte det var nog ringde någon fel nummer 7.45 till min mobil.. det var inte meningen helt enkelt.

Det känns som om jag tänker och tänker och tänker men ändå inte som om jag kommer framåt. Vad vill jag egentligen göra med livet? Vad händer sen när säsongen är slut här? Rent jobbmässigt känns det jätteroligt och som om jag absolut kan tänka mig att komma tillbaka och göra en säsong till, men vad ska jag göra under lågsäsongen och vad händer sedan? Vill jag komma tillbaka till Sverige eller vill jag hitta en annan bas och ett annat typ av liv? Vad är egentligen meningen med just mitt liv?

Igår..

Igår var en omvälvande dag. Förutom att jag på det rent privata planet fick anledning till att fundera över vad som är viktigt för mig och vad jag kan kompromissa med fick jag också uppleva en skön förmiddag, en sorglig dag och en smärtsam kväll.

Jag skulle bara nöjesdyka på Similan och var det fantastiskt fint väder. Vattnet var dessutom väldigt lugnt och jag solade på båten. Jag har äntligen fått tillbaka den färgen jag hade för några veckor sedan. Vi hoppar i vattnet, det är klart och lugnt och ingen ström. Mycket trevligt. När vi kommer grundare mot slutet av dyket ser vi det som alla pratat om.. så mycket koraller har dött. Många av de mjuka korallerna är borta och stora delar av de hårda är angripna av något som ser ut precis som mögel. Stora vita fläckar över det som tidigare var alldeles färggrant. Jag hade hört talas om det innan att det har varit alldeles för varmt i vattnet och att korallerna hade börjat dö, men detta är något som inte kan beskrivas utan bara upplevas. Jag minns när jag var i Växsjö efter stormen Gudrun och tittade på högar efter högar efter högar av fallna träd och den begravningskänsla som föll över mig. Det här var något i samma stil. Jag kan bara hoppas att vattentemperaturen håller sig lägre och att livet sakteligen kan återvända.

Nu låter det som att allt var dött och borta och så var det inte. Det finns fortfarande mycket djurliv och det är fantastisk dykning, men det är inte som det var.

På väg tillbaka in till land får jag synbortfall och börjar känna mig illamående. Det tar en stund innan jag kopplar och sen slår den till, migränen. Jag fick åka raka vägen hem och lägga mig med bäcksvart och knäpptyst i rummet. Det var över 7 år sen sist jag hade en sån fruktansvärd migränattack och jag är tacksam över att de inte kommer så ofta längre. Naturligtvis började jag tänka en del eftersom jag hade dykt, men jag visste att jag hade haft superbra profiler och inte hade gjort några snabba uppstigningar eller varit särskilt djupt. Jag var dock ändå lättad när jag vaknade senare mitt i natten och kunde känna att det var på väg åt rätt håll.

När det gäller frågan om vad som är viktigt för mig och vad jag kan kompromissa med vet jag inte om jag kommit fram till något särskilt egentligen. Jag vet vad jag vill ha på lång sikt, frågan är bara vilket perspektiv jag ska leva med nu. Nu ska jag försöka sluta fundera och äntligen sova.

Nu får det vara nog

Jag blir helt galen på min bank!! De skickar fakturor på belopp som jag betalar och sen får jag påminnelser där det står att fakturan var på ett annat belopp och att jag nu får en påminnelseavgift... och det har hänt flera gånger! Jag har mailat och sagt till och fått till svar att det ska vara fixat. Men jag måste sätta mig och gå igenom alla betalningar för jag har en stark känsla av att jag har betalat för mycket och att de dubbelfakturerat. Bläää ska det vara såhär? Förutom det så fick jag inte ut några pengar när jag kom hit för Handelsbanken hade stängt alla uttag nattetid i Sverige (hur ska jag veta det?) och det tog några dagar innan de kunde informera mig om varför jag inte fick ut pengar.. tänk om jag inte haft någon här som jag tillfälligt kunde lånat pengar av?

Så nu har jag klagat färdigt och kan spendera resten av inlägget med att vara positiv :) Idag är det äntligen sol!! Det är varmt och skönt och jag önskar jag var ute på båten idag eller iaf hade ledigt så jag kunde vara på stranden. Jag köpte nya shorts och ny bikini igår (som jag tycker är supersnygg) och jag kom ihåg (tyvärr) hur kul det är att shoppa så jag ska gå en sväng idag med även om jag inte har ekonomi för det egentligen.

Hade möjlighet att vara på välkomstmötet för Apollo och lyckades få fyra bokningar på nio personer så min chef var mycket nöjd. Jag hade sagt innan att det inte var något problem. Om det är något jag vet att jag kan så är det att tala inför en grupp människor. Jag höll mitt första tal inför en församling när jag var 5 år och har övat sen dess i kyrkan, i cheerleading, i skolan och i jobbet. Men det är klart att det då också var skönt att få ett kvitto på att det hade gått bra. Problemet är väl bara förväntningarna på nästa möte nu..

Nej nu tänkte jag gå och titta på munkarna som ber för den kommande högsäsongen och förhoppningsvis får jag gå ner till stranden där de ska släppa ut sköldpaddor idag :)

Sitter och funderar över livet

Just nu sitter jag på min lediga dag och funderar över mina val och mina möjligheter i livet. Jag vet att jag varit dålig på att visa bilder så här kommer en med min utsikt från där jag sitter precis just nu. Jag är så sjukt nöjd över att vara här och det känns som om det kommer bli några riktigt roliga månader. Frågan är mest vad jag ska göra sen, när säsongen är över. Åka hem eller fortsätta... det är frågan.

Äntligen!

Okej så idag hade jag äntligen en sån där fantastisk dag! Det har varit en lång vecka. Första dagen har jag redan skrivit om och det nästkommande har inte varit sådär väldigt mycket bättre. Ute på havet har jag spytt över relingen och varit med om kraftiga vågor som spolade både mig och mina gäster upp på koraller. I land har jag suttit i butiken och bara en kund, på hela dagen, så det var skönt att äntligen få en såndär dröm dag. Fint väder, lugnt hav och riktigt nöjda gäster. Får se om dagen till och med kanske avslutas på Happy Snapper med trevligt umgänge och allmänt nöje.

Det finns dåligt väder

Ordspråket "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" känns passande även om jag också måste säga att visst väder, trots rätt kläder, är ändå inte roligt. Jag kommer till jobbet i tid och har sovit hyfsat väl och känner mig ganska taggad. Vi åker från dykcentrat och hämtar gäster och då börjar det så smått regna, men inte så farligt. Vi kommer på båten och jag har sagt till mina Thailand-semesterklädda gäster att ute vid Similand kan det vara bättre väder än inne på land. Väl på båten upptäcks att vår utrustning vi har hyrt från dykcentrat som har båten inte är med och i lite sista minuten panik (tack Jong!) så hinner det lösa sig strax innan båten avgår från hamnen.

Jag har blivit informerad om hur det går till på båten med breifing och mat och informerar mina gäster för att upptäcka att i år är allt annorlunda vilket gör att jag känner mig som en idiot och mina gäster är smått förvirrade. Nåväl, det löser sig och vi lämnar hamnen för att direkt hamna i kraftiga vindar och regn. Jag ser på en gäst att hon mår riktigt dåligt och går fram för att råda henne efter egen erfarenhet att det är lättare att vara ute på däck trots att det regnar. För att klara av illamåendet själv så måste jag också ta mig ut och efter en halvtimme visar det sig att en annan av mina gäster har spytt. Alla knaprar sjösjukepiller och för er som aldrig gjort det kan jag informera om att man blir fruktansvärt trött. Nästan alla gäster (inte bara mina) och all personal ligger utslagna på båten. På grund av vädret är det också stora diskussioner bland personalen  om vilken dykplats och snorkelplats som är tillräckligt skyddad. Tillslut blir vi informerade om plats men efter att jag lämnat informationen vidare till mina gäster har det hunnit förändrats.. suck.

När vi anländer till ö nr 8 är det hyfsat stilla och uppehåll och stämningen känns lättare. Med utrustningen under armen kliver vi i lilla motorbåten och iväg.. trodde vi. Båten startar inte och Jong (tack igen!) hoppar i vattnet för att simmande bogsera båten till den mer skyddade platsen vi ska snorkla på. Jag informerar våra gäster om att vi får sätta på oss utrustningen nu och hoppa i och simma en liten bit. Sagt och gjort förutom att en gäst inte får på sig fenorna. Som tur är har jag förstora fenor så han kan ta mina så tar jag de mindre (det var inte att leka med, fick blodstopp i fötterna efter tio minuter). Okej äntligen i vattnet och iväg, men efter två, tre minuter ser jag att min gäst som aldrig har snorklat förut har problem. Hennes snorkel läcker vatten och hon får ta min. Så med en icke fungerande snorkel och fenor så små att jag inte kan ha dem på fötterna simmar vi iväg. Platsen är minst sagt sådär och det finns inte så mycket att titta på, men vi kan iaf peka ut en muräna och triggerfish.

Det går ungefär 40 minuter och jag känner att jag börjar bli kall. Jag som ändå har rashguard, de flesta av mina gäster har bara badkläder. Tio minuter senare är de kalla och vill tillbaka, problemet är bara att vår båt är utom sikte. Vi simmar in till stranden och får vänta nästan 30 minuter innan vi kommer tillbaka till båten. En solig dag hade det varit okej, men inte igår. Väl tillbaka på båten finns lunch, men inte så mycket värme tyvärr och 45 minuter senare är det dags att hoppa i igen. Själv hackade jag tänder när vi hoppade i. Denna plats är bättre, men det är svårt att njuta eftersom vi är så kalla och efter 40 minuter är vi tillbaka på båten. På med torra kläder och resan hem börjar.. och det är storm. Allting flyger omkring och det är med livet som insats om man vill ställa sig upp. Ovanpå det ligger vindarna så att vattnet sköljer över båten och glädjen över torra kläder har nog aldrig varit mer kortvarig. Kalla, blöta och otroligt trötta kommer vi äntligen tillbaka till land.. och det tog timmar innan jag var någorlunda varm igen.