fredag 29 oktober 2010

Nytt jobb

Okej så jag kommer att jobba för Kon-Tiki, Khao Lak och mestadels som snorkelguide. Men det känns jätteroligt och spännande och som en lagom start. Min nya chef ringde och sa att det var personalmöte imorgon klockan 18 och sen direkt måndag morgon 7.15 är det dags att vara på jobbet för min första utfärd med 7 personer :) Det ska bli skönt att komma igång och jobba för det finns inte mycket att göra annars.

Just nu känner jag mig väldigt tillfreds med livet även om det fortfarande känns som en främmande värld där jag är på besök. En värld där man måste röka och dricka för att vara med, så jag undrar om jag någonsin kommer känna mig hemma. Kanske känns det bara så just nu och efter en säsong här är det lika mycket min värld som någon annans, jag får helt enkelt vänta och se. Jag hoppas dock trivas den här säsongen och i slutet av den ha tillräckligt mycket pengar för att kunna göra IDCn (och bli instruktör) och sen fortsätta och göra en till säsong i en annan del av världen.

Jag uppdaterar igen efter att jag börjat jobba och jag kan berätta om min första kaotiska dag :)

onsdag 27 oktober 2010

Installerad

Vi anlände efter mycket bråk med flygbolaget som inte lät oss checka in utan returbiljett trots redan införskaffade inresevisum. Det var helt galet. Han hävdade att Thailändska ambassaden inte skulle utfärda ett visum utan returbiljett trots att jag kunde visa upp det framför näsan på honom. Så efter panik och mycket dyra (dock avbeställningsbara mot en avgift) biljetter kunde vi i sista stund checka in och vara på väg. Efter si sådär 15 timmar landade vi i Phuket för ytterligare två timmar på bussen till Khao Lak. Ett dygn senare har vi hittat någonstans att bo för kommande 6 månader och jag har ett jobb om jag vill ha det :) Känns toppen, men jag kommer tjäna precis tillräckligt för att överleva. Det hela känns verkligen verkligt och i så fall börjar jag jobba den 1 november.

Känslorna under det sista dygnet har verkligen åkt berg- och dalbana, men till stor del beror nog det på sömnbristen och den osäkerhet jag känt. Det är en värld jag inte känner alls, men där alla verkar känna varandra. Jag antar att jag kommer komma in i den ganska fort, men jag kan inte understryka hur skönt det känns att Stina också är här. Jag har en vän (som också är på land :). Just nu så ligger jag på sängen och lyssnar på regnet som har öst ner hela dagen och är ganska glad över att äntligen vara torr. Hade riktigt äventyr idag när jag (för tredje gången i mitt liv) körde moppe i hällregnet, vänstertrafik med bagage och passagerare..

torsdag 21 oktober 2010

Dubai

Vi har lämnat öken och kommit in i staden. Jag trodde jag skulle uppleva det som en lättnad med modernitet, folk och rörelse. Men det var inte alls vad jag kände. Massor av bilar, höga bullernivåer och trängsel. Staden kändes främmande och fientlig, jag som normalt gillar städer. Det kan visserligen bero på att jag aldrig någonsin känt mig så uttittad och avvikande. Vädret är också främmande. Det är så varmt och fuktigt så jag längtar till kylan inomhus. Men när jag kommer in så fryser jag efter 10 minuter och vill ut igen. Staden i sig är verkligen en storstad jag kunde inte annat än förundras över hur litet Stockholm egentligen är.

Vi har haft en bra dag dock, med vissa smärre besvikelser. Valet av hotell baserades på priset och på faktumet att det fanns en fin swimingpool på taket. Vid ankomsten finns det massor av tilläggsavgifter och swimingpoolen är under ombyggnad precis de dagar vi är här, suck. Priset är fortfarande okej dock och jämfört med Sverige är det rena fyndet och istället för hotellpoolen får det bli en tripp till Dubais vattenland.

Jag tror jag kommer trivas på den här platsen också, men jag måste säga att till skillnad från Oman tror jag inte jag kommer komma tillbaka hit. Oman vann verkligen en plats i mitt hjärta med den fantastiska utsikten och variationen mellan bergen, öken och vattnet. Även om jag måste erkänna att det var skönt att komma därifrån också. Vi har bott med med pappan och fru som är supertrevliga människor, men att bo med främmande människor 24/7 i två veckor kan vara något påfrestande. Dessutom bodde vi mitt emot en kyckling gård med en tupp som gal och hundar som skällde, behöver jag säga mer? :)

Dagarna går och Thailand kommer närmare och närmare och jag försöker att släppa mitt kontrollbehov och lita på att det kommer lösa sig med jobb och pengar. Men jag måste erkänna att jag känner en liten oro. Kanske egentligen inte en oro över om jag kommer hitta jobb eller inte utan mest om jag kommer klara av och vara duktig på det. Det här är en helt ny och främmande värld och det är en viss skräckblandad förtjusning som jag känner. Äh, det löser sig och än så länge kan jag fortfarande njuta av semester :)

onsdag 20 oktober 2010

Sista natten i Oman

Okej, så nu har sista natten varit i Oman och vi packar för fullt för att komma iväg till Dubai. Jippi. Det har varit bra dagar, men det är skönt att komma vidare också.

Måste gå, men jag uppdaterar snart igen :)

torsdag 14 oktober 2010

Här är jag

Det är så många som har frågat så nu tänkte jag reda ut det: jag är just nu i Sohar i Oman. Det ligger ungefär 2,5 timmes bilresa norr om huvudstaden Muscat längst med kusten. Jag kommer att vara här tills den 21 oktober när det bär av till Dubai. I Dubai kommer jag befinna mig till den 25:e oktober när flyget går till Thailand och Khao Lak.

Jag gillar verkligen Oman. Det är varmt (det är ju öken) men ändå en hel del grönska. Det satsas ganska mycket på att hålla det grönt i och runt om städerna. Människorna är fantastiskt trevliga och hjälpsamma trots att man är turist, har blont hår (det bleks mer och mer i solen för varje dag) och går med knälånga (!) kjolar :) Trafiken är inte heller så farlig. Jag har vid flera tillfällen varit ute och kört bil och kan med glädje rapportera att trafikregler efterlevs i alla fall hyfsat väl (stoppskyltar verkar onekligen bara vara rekommendationer i det här landet). Måste också säga att lyktstolparna och rondellerna är verkligen påkostade och jättefina (några av er vet att det alltid är något jag tittar på i andra länder... måste vara en yrkesskada :)

Dagarna går mest till att sola 40 minuter om dagen, där de sista 5 är riktigt plågsamma. Men det är det värt eftersom jag, varken som vuxen eller ungdom, aldrig har varit riktigt solbränd tidigare och det är en njutning att se mig i spelgen och vara alldeles gyllenbrun. Efter solning dusch och mat så ligger jag mest och läser. Jag hade med mig en hel dröse böcker jag fått från mina kollegor vilket verkligen har uppskattats. Jag måste bara rekommendera boken jag läser just nu som heter "nu vill jag sjunga dig milda sånger" - helt fantastisk. Sen på eftermiddagen blir det en tripp till poolen för att simma 1000 meter och sen rundas dagarna av med goda middagar som är riktigt billigt här.

Nu ska jag slänga mig i soffan och se en film, känner för en riktig rysare :)

lördag 9 oktober 2010

Solbrända ben

Njuter av livet på semester och just nu känns Sverige väldigt långt borta.. Kroppen är solbränd, själen känns utvilad och just nu är livet bara toppen. Dykningen här är riktigt bra.. Black tip shark, stim av stora tonfiskar, riktigt stora stingrockor, sköldpaddor.. behöver jag säga mer :)

tisdag 5 oktober 2010

Kändes som en oändligt lång dag

Mamma körde till flygplatsen på morgon och så bar det av, först till Istanbul och sen vidare till Muskat. Förutom att det tar ett tag att flyga och vi fick vänta en stund på flygplatsen i Istanbul så ligger Muskat dessutom två timmar före. Vi landar halv tre på morgonen. Efter visum och bagaget är kl tre och eftersom det inte finns någonstans att sova bestämmer vi oss för att åka direkt till Oman divecenter. Taxichauffören svär att han vet var det ligger men efter fem minuter är han i telefon med olika kompisar för att fråga efter vägen. Yes yes i know, no problem.. vi borde ha vetat bättre. Han är väldigt trevlig i alla fall och vi kommer fram till rätt ställe och klockan är nu fyra.

Oman divecenter ligger precis i anslutning till ett hotell och efter att ha pratat med vakten går vi ner till hotellets strand där vi hittar två solstolar som vi slumrar till på. Allt som allt sov vi ungefär 1,5-2 timmar sen är det alldeles för ljust och för mycket folk i rörelse och alla undrar vad det är för människor med massa packning som är där. Hur som helst blir det lite mat och sen är det ut med båten för en dags dykning. Väl ute på båten inser båda att vi har glömt ta med lite saker och får improvisera lite, men vi kommer i vattnet iaf och gjorde två dyk. Dyken i sig var okej, såg massor med olika typer av muränor (riktigt stora dessutom) samt en riktigt stor stingrocka men det var nog resan ut med båten som var bäst. Vi kom till ett ställe med massor av delfiner.. och när jag säger massor menar jag verkligen massor. De måste ha varit ca 150 stycken, mycket mycket mäktigt.

Vi kom tillbaka till land runt halv fyra jag längtade efter att få tvätta alla dyksaker, ta en dusch, sätta på rena kläder, borstat tänder och äta mat (fanns ingen på båten). Vi var sociala en stund med bekanta som jobbar där och sen runt sju kom äntligen hans pappa. Bilresan till huset är lång och jag kan inte beskriva lättnaden när vi kör upp på garageinfarten tio på kvällen.

Idag tänker jag inte göra någonting :)

lördag 2 oktober 2010

Resfeber

Jag har nog inte riktigt förstått att det här är på riktigt. I fredags gick jag inte till jobbet och frågan är om jag någonsin kommer tillbaka dit. De människor jag har delat 40 timmar i veckan med i flera år har jag nu sagt hej då till.. Jag klarade att inte gråta tills precis på slutet. Det är fantastiska människor.

Idag har jag sagt hej då till min familj. Jag känner mig helt slut. Slut efter alla avslut och alla hej då så nu ska jag sova och imorgon börjar resan :)