Vi har lämnat öken och kommit in i staden. Jag trodde jag skulle uppleva det som en lättnad med modernitet, folk och rörelse. Men det var inte alls vad jag kände. Massor av bilar, höga bullernivåer och trängsel. Staden kändes främmande och fientlig, jag som normalt gillar städer. Det kan visserligen bero på att jag aldrig någonsin känt mig så uttittad och avvikande. Vädret är också främmande. Det är så varmt och fuktigt så jag längtar till kylan inomhus. Men när jag kommer in så fryser jag efter 10 minuter och vill ut igen. Staden i sig är verkligen en storstad jag kunde inte annat än förundras över hur litet Stockholm egentligen är.
Vi har haft en bra dag dock, med vissa smärre besvikelser. Valet av hotell baserades på priset och på faktumet att det fanns en fin swimingpool på taket. Vid ankomsten finns det massor av tilläggsavgifter och swimingpoolen är under ombyggnad precis de dagar vi är här, suck. Priset är fortfarande okej dock och jämfört med Sverige är det rena fyndet och istället för hotellpoolen får det bli en tripp till Dubais vattenland.
Jag tror jag kommer trivas på den här platsen också, men jag måste säga att till skillnad från Oman tror jag inte jag kommer komma tillbaka hit. Oman vann verkligen en plats i mitt hjärta med den fantastiska utsikten och variationen mellan bergen, öken och vattnet. Även om jag måste erkänna att det var skönt att komma därifrån också. Vi har bott med med pappan och fru som är supertrevliga människor, men att bo med främmande människor 24/7 i två veckor kan vara något påfrestande. Dessutom bodde vi mitt emot en kyckling gård med en tupp som gal och hundar som skällde, behöver jag säga mer? :)
Dagarna går och Thailand kommer närmare och närmare och jag försöker att släppa mitt kontrollbehov och lita på att det kommer lösa sig med jobb och pengar. Men jag måste erkänna att jag känner en liten oro. Kanske egentligen inte en oro över om jag kommer hitta jobb eller inte utan mest om jag kommer klara av och vara duktig på det. Det här är en helt ny och främmande värld och det är en viss skräckblandad förtjusning som jag känner. Äh, det löser sig och än så länge kan jag fortfarande njuta av semester :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar