Gorontalo

Jag befinner mig nu i Gorontalo Indonesien där jag har varit sen i onsdags. Det är en jättemysig stad, men jag klarar inte av att vara utomhus särskilt länge. Jag känner mig som ett djur i en zoopark. Precis överallt är det människor som ropar, ler och vinkar. De vill ta kort, de vill ta i hand och även om det bara är på ett vänligt sätt blir det ändå lite överväldigande. Det är inte så vanligt med vita människor här och framförallt inte med någon som är blond (som jag numera är). Alla frågar var jag kommer ifrån och när de får svaret Sverige så händer det i 90 % av fallen att jag hör ”ah, Ibrahimovic” :)

Jag ska ta färjan härifrån ikväll och anlända imorgon till Kadidiri. Det kommer kännas skönt att äntligen vara framme. Kunna packa upp mina väskor och få lite ordning på livet så jag får se när nästa uppdatering blir.

Puss och kram

Återigen på flygplatsen

Sitter återigen på flygplatsen i Bangkok och väntar på mitt flyg. Det här gången är det inte för att åka tillbaka utan för att åka till Indonesien. Jag har mitt pass och mitt visum vilket känns som en enorm lättnad. Måste erkänna att det inte framgår av visat om det är ett turistvisum på 60 dagar eller ett social visa på 60 dagar. Enligt de sidor jag hittar på internet verkar det heller inte vara så många som vet. Men i första hand har jag 60 dagar oavsett.

Jag har spenderat så mycket mer pengar i Bangkok än jag hade planerat. Men det var obeskrivbart skönt att vara i en riktig stad. Gå till frisören (inte vara i saltvatten för en stund :) Gå i butiker och shoppa. Hade varken råd eller plats men det var så roligt. Jag gillar faktiskt Bangkok. Jag lärde mig att inte åka tuk-tuk ("Just one stop madame. You look and if you like you buy. Good for you - good for me"). Moppetaxi å andra sidan är ganska dyrt och de är helt galna i trafiken, men det är ändå bättre än att behöva åka runt till skräddare, juvelerare, mer skräddare osv.

Spenderade den mesta tiden på hotellrummet, men jag tog mig också till Bangkoks akvarium som jag faktiskt tyckte bättre om än det i Dubai. På det hela taget tycker jag mycket bättre om Bangkok än Dubai men jag kan inte riktigt förklara varför.

Nu är det dags att stänga ner och se om jag kan bege mig till incheckningen :) Förhoppningsvis hittar jag något stället med internet imorgon eller på torsdag och tala om hur det gick och när färjan går till Kadidiri så ni vet när jag blir okontaktbar för ett tag :)

Plötsligt händer det

Okej, så nu sitter jag på flygplatsen i Bangkok efter att ha lämnat in mitt pass och ansökt om visum till Indonesien. Jag har spenderat timmar i att söka efter vilket typ av visum som blir bäst samt vilka dokument jag behöver producera för att få det. Jag hoppas jag gjorde rätt val. Alldeles strax ska jag berätta om varför jag är på flygplatsen redan nu men först måste jag bara förmedla hur jag känner mig.

Jag skrev för ett tag sen att det känns roligt att Indonesien blir ett större äventyr än resan hit, men nu är jag inte så säker på att jag faktiskt vill ha större äventyr :). Jag resonerade som så att i Khao Lak hade jag ju liksom varit förut och dessutom är det inte så långt från civilisationen. Jag hade trådlöst internet hemma och om det tillfälligt inte fungerade kunde jag alltid ta mig till kontoret eller till någon av och så fanns internet där. Förutom jobbet, vädret, folket och miljön så behövde jag inte anpassa mig så mycket i sättet att leva. Min syster påminde om att det under säsongen faktiskt har varit en hel del äventyr, vilket nog är helt riktigt. Det är lätt att glömma och dessutom kan jag konstatera att saker och ting alltid känns mycket lättare i efterhand än de gjorde när man var mitt i det. Jag vet med mig att när jag senare berättar om den här dagen (eller två dagarna rättare sagt) så kommer jag säkert att skratta åt det och inte alls minnas hur nära jag faktiskt var till tårar.

Jag hade en plan. Det kändes som en bra plan och jag hade saker och ting under kontroll. Visst hände det oförutsedda saker (som att inte få lön i tid eller tanden som sprack eller hålet i en annan tand de hittade när de skulle laga den första), men inget som jag inte kände att jag kunde hantera. Jag behövde vara ute ur Thailand senast den 16 april så planen var att jobba till idag (fredag 8:e april), göra en nöjesresa med Jonas (med familj) och Jong (med familj) på lördagen. Fixa det sista på söndagen och sen ta nattbussen till Bangkok. Jag skulle komma fram måndag morgon, söka visum, spendera två dagar i Bangkok, hämta visumet på onsdagen och flyga till Indonesien onsdag kväll (13:e). Allt var bokat. Bussbiljetter, flygbiljetter, hotell.. rubbet. Plötsligt händer det. Jonas frågar i förbifarten onsdag kväll om jag kollat att ambassaden verkligen är öppen. Thailand har lite andra lovdagar än vi har hemma i Sverige.

Som ni säkert förstår visade det sig mycket riktigt att ambassaden hade stängt onsdag till fredag (13-15) och sen är det ju helg så jag skulle tidigast kunna hämta ut mitt visum och flyga från Thailand måndagen den 18:e. Efter lite övervägande av alternativ tyckte jag bara att det fanns en sak att göra. Jag måste ta mig till Bangkok redan på fredagen (idag) så jag kan hämta ut det på tisdag (12:e). Enda alternativet då var att boka flyg på fredag morgon eftersom jobb och annat gjorde det omöjligt att åka tidigare. Nästa problem var att jag inte var redo att lämna Khao Lak. Dels skulle det ha varit mycket svårt att hinna färdigt med all packning. Dessutom finns det vänner som jag ville hinna säga hej då till ordentligt och inte bara rusa härifrån. Vilket ledde mig till nästa slutsats: jag måste också ta mig tillbaka till Khao Lak igen fredag eftermiddag. (För att sen IGEN ta mig till Bangkok och hämta visumet i början på nästa vecka).

Jag bokade flygbiljetter och satte igång med arbetet att boka om biljetterna till Indonesien samt hotellet när jag plötsligt inser att jag inte kommer att ha något pass när jag ska flyga hem från Bangkok tillbaka till Phuket (Khao Lak). Jag ringde till flygbolaget (igen) och de sa okej för den här gången om jag kan producera kopia på passet samt körkort på ENGELSKA. Efter lite övertalning om att jag är Svensk medborgare och därför bara har körkort på svenska sa de äntligen okej. (Jag har de facto inte checkat in än så jag är fortfarande lite nervös för detta). Eftersom de var så tveksamma valde jag då också att behålla min nattbuss-biljett på söndag kväll och sova ut en natt i Bangkok till tisdagen.

Det kom alltså en taxi och hämtade mig kl 04.20 i morse, jag flög till Bangkok, taxi till amabssaden, taxi tillbaka till flygplatsen och nu ska jag bege mig till incheckningen och jag hoppas inget mer oförutsett händer utan att jag i lugn och ro kan flyga till Phuket för att ta bussen till Khao Lak.