Jag trodde det här nyåret skulle bli annorlunda..

Nu har jag försökt skriva det här inlägget flera gånger men det är svårt. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Hur mycket ska man förlåta och var går gränsen? 

Är jag omöjlig att älska eller kanske bara omöjlig att leva med så det finns ett behov av att söka tillflykt någon annanstans (oavsett vad det är)?

Jag trodde att detta nyår skulle bli betydligt bättre än det förra, jag antar att jag hade fel.

mycket jobb

Det är mycket jobb nu. På sin höjd har jag ledigt en halv dag men annars är det riktigt långa dagar. Det märks att säsongen är i full gång och det känns roligt att jag faktiskt börjar lära känna lite folk nu. Idag var det till exempel en annan firma som frågade om jag ville frilansa för dem så det känns jätteroligt.

Klockan är tio på kvällen och det är definitivt dags att lägga sig. Jag ska upp väldigt tidigt imorgon och det kommer att bli långa dagar i alla fall fram till tisdag nästa vecka när jag förhoppningsvis får en halv dag ledigt. Men jag klagar inte. Det är soligt och varmt och jag får betalt för att göra något andra betalar för. Inte så illa faktiskt. Men jag hoppas verkligen att jag har pengar nog för att göra instruktörsutbildningen när säsongen är över. Det vore så himla roligt.

En ledig förmiddag

Jag har en ledig förmiddag och jag behövde det verkligen. Det är ungefär en timme kvar tills jag måste åka till jobbet och efter jag har skrivit färdigt här ska jag äntligen ta mig i kragen och städa. Jag är alltid helt slut när jag kommer hem så jag bara slänger av mig alla blöta kläder, tar på mig något torrt och somnar som en klubbad säl. Det ligger därför kläder och prylar överallt i det lilla rummet jag kallar för min lägenhet. I och för sig är det dags att shoppa nya kläder eftersom de gamla blivit för stora, så det kanske är lika bra att bara packa ner dem i väskan (tur att kläder är billigt här, men frågan är bara när jag ska få tiden och gå på marknaden och shoppa :)

Julbordet med jobbet var super. Maten var kanon och sällskapet roligt så det kändes som en riktigt trevlig dag. Det var också roligt att få träffa kollegerna från Kon-Tiki Phuket. Det enda var väl bara att det blev lite sent och efter fyra timmars sömn var det dags att vakna igen för att åka ut med båten och dyka. Hade en toppendag igår med kanonväder och det känns som om vädret äntligen har blivit mer stabilt med värme och solsken.

Måste också nämna att jag fått toppenjulklappar i år som alla var oväntade och mycket mycket uppskattade. Jag känner mig sådär lyxigt bortskämd :)

Nu var det städning som väntade och sen butiken. Kram till er från värmen

God Jul!

Jag hade tänkt att uppdatera så fort jag kom hem från visa-run, men jag var helt slut och sen har jag varit ute på båten. Hela visa-run tog exakt på minuten två dygn och jag har nu visa till den 17 februari med möjlighet att få det förlängt två månader till. Det var en lång natt på väg tillbaka men den kändes i alla fall inte alls lika stressig som vägen ner. Jag gillade Penang, maten var fantastisk och jag träffade flera trevliga människor som också var ute och reste. Jag kom under resan fram till att jag verkligen ska försöka fortsätta resa om det ekonomiskt är möjligt.

Idag är det julafton och det blir första julen hemifrån. Det känns verkligen underligt för även om jag i mitt huvud vet att det är jul känns det verkligen inte så. Ikväll åker jag med jobbet ner till Phuket och ska äta svenskt julbord. Jag ska erkänna att jag inte har jättehöga förväntningar dels för att de enda julbord jag brukar tycka om är de hemlagade och dels för europeisk mat här inte smakar som europeisk mat hemma rent generellt. Men det blir trevligt att inte behöva sitta ensam i lägenheten på julafton.

Nej nu ska jag vila ögonen lite grann innan jag ska upp och jobba, men GOD JUL TILL ER ALLA!!

Visa run

Just nu sitter jag mitt i natten i Malaysia och känner det som om jag håller på att svälta ihjäl. Jag ska ta mig ut och ner på gatan och se om jag kan hitta något men innan jag gör det har jag behov av att skriva om idag. Eftersom jag skulle på visa-run idag bestämde jag mig för att gå ut igår då jag kunde sova i bussen på vägen hit. När jag väl kom hem vid tre-tiden var jag lite för trött för att packa och tänka klart så jag satte kl på 7. Jag klev upp, packade och insåg att det absolut inte fanns något att äta hemma. Rummet jag har är just bara ett rum med en säng, ett badrum och ett litet kylskåp men det finns inget kök. Jag äter därför ute, men brukar ha lite bröd och jordnötssmör i kylskåpet för frukost. Jag vet att det inte är jättenyttigt, men jag äter det bara i nödfall. Så på morgonen är jag klar för att ta mig till 7-11 för frukost, men när jag kliver ut genom dörren är min buss redan där och väntar. Det visar sig att det blir en lång resa från åtta på morgonen till elva på kvällen utan mat och anlände fem minuter före stängning. Men jag lyckades iaf hinna fylla i blanketten för visa och få sista rummet.

Jag kan ju tillägga att med den sömn och matbrist som har varit idag har jag haft svårt att slappna av och inte oroa mig för saker jag inte kan göra något åt. När vi blev försenade i passkontrollen ville jag ställa mig och skrika, men när passkontrollanten sen bestämmer sig för att ta en grupp japaner före (trots att det är min tur) kunde jag känna hur tårarna brände i ögonen. Jag vet att det låter fånigt, men ni vet säkert hur det är när kroppen går på tomgång. Sista tre timmarna kunde jag inte göra annat än stirra på klockan och be i mitt stilla sinne att jag skulle hinna.

Vill också tillägga att den busstransfer är nog det farligaste jag gjort hittills på resan. Trafiken här är verkligen kaos och det finns ingen som respekterar några regler. Imorgon kl 4 är det dags igen för hemresan och jag anländer i Phuket runt 5 på morgonen. Sen får jag leta reda på någon lokalbuss som tar mig till Khao Lak.. det känns sådär, men jag kommer vara glad när den här resan är gjord och över.

Nej nu är det dags för mat och sen tror jag att sängen väntar..

jag vill ha godis :)

Egentligen är det brist på något att göra idag som gör att jag vill äta godis, så jag vet att jag måste så emot.. måste stå emot.. bara dryga tre timmar kvar.. :)

Det har varit en bra dag, trots sömnbristen som den här gången berodde på att jag valde att vara uppe och gå ut för en gångs skull. Jag har varit på jobbet hela dagen, svarat på mail, kontrollerat mitt bankkonto och fixat inför visa run. Precis när jag sitter här och känner mig som mest nöjd så visar det sig att jag kanske tänkt snett med visa run.. sömnbristen gör påmind. Jag tycker inte om att erkänna det, men mamma har rätt, jag klarar det väldigt dåligt :)

Ska ut på båten imorgon med bara två gäster så det ska bli toppen. Att vara ute på Similand varje dag slår helt klart att sitta i shoppen utan något att göra, men jag hoppas bara att det är fint väder. Min chef sa att i år är det ett 30-års cykel år. Vilket innebär att vi inte kommer få helt fint väder före februari.. kommer bli en lång säsong då :)

Happ nu är det bara en halvtimme kvar och jag ser fram emot en middag och sen sängen.

Puss och kram till er alla 

Oväntad vändning

Så det är dags för en ny uppdatering och det har skett en oväntad händelseutveckling. Det kanske inte är möjligt för mig att stanna i Thailand längre än 90 dagar, vilket innebär att jag i så fall har till den 26 januari på mig sen måste jag ut och vad händer då?

I övrigt så flyter det på. Dagarna här är ganska långa då man börjar jobba runt 7 på morgonen och nästa vecka behöver vi dessutom stanna i shoppen två kvällar när vi kommer tillbaka från båten vilket innebär jobb till 9 på kvällen. Vissa dagar är helt fantastiska och andra dagar är mindre roliga mest beroende på väder. Jag hade en mindre rolig dag i lördags när jag skulle varit ledig men behövde jobba iaf (på speedboat med riktigt stora vågor och regn..) Än har jag inte vant mig, utan måste äta sjösjukepiller nästan varje dag och jag ska erkänna att jag i lördags verkligen undrade om det här är något jag borde hålla på med.

Men det är också fantastiskt roligt att träffa så mycket nya människor och höra deras historia. Har hittills bara haft trevliga gäster och dessutom lyckts skrapa ihop lite dricks (till alla som åker och gör sådana här aktiviteter på semester kan jag säga att dricks är väldigt väldigt uppskattat). Kan ju också informera om att världen ibland känns bra liten speciellt när jag har kunder från Haninge och vi har gemensamma bekanta :) Extra roligt var det när det kom fram att jag jobbat i Tyresö och kunden frågar "känner du Åke Skoglund, för jag sitter bredvid hans fru på jobbet" och jag tänkte _alla_ känner verkligen Åke (alla på Tyresö kommun vet vad jag menar..)

Som jag skrev i förra inlägget så känns inte allt lika förvirrade längre. Jag känner mig glad, nöjd och superkär. Det enda är som sagt visa-frågan eftersom alla säger olika saker. Jag hoppas det reder ut sig närmaste dagarna så jag kan slappna av igen och inte tänka så mycket (förutom att jag fortfarande måste komma på vad jag ska göra sen (någon som har något förslag? :)

Lön!

Okej så äntligen är det utbetalning av lön vilket kändes väldigt trevligt. Nu måste jag bara lista ut vad jag behöver för information för att sätta in pengar på mitt svenska bankkonto och kanske kanske kan jag klara mig utan att behöva låna pengar, vilket känns som en lättnad.

Är inne på min tredje dag på land efter att ha spenderat mycket tid på båten och kan inte vänta tills på tisdag när jag ska ut igen. Land är okej i en dag sen längtar jag ut igen. Jag vet visserligen att snart så kommer det vara mer eller mindre varje dag på båt så då kanske jag längtar in till land istället. Men jag trivs verkligen. Det är helt fantastiskt att ha möjlighet att vara här i solskenet med (för det mesta) glada och nöjda kunder på en plats som verkligen ser ut som paradiset där vattnet är turkosblått och sanden alldeles vit.

Det enda är att det känns lite jobbigt att jag inte kommer att se vänner och familj på jul. Inte för att jag på något sätt känner mig bortglömt eftersom jag får en hel del mail (vilket jag verkligen uppskattar!) men det är något annat att ses, speciellt vid högtider. Nu kommer jobbet att ordna någon julfest vilket är en lättnad eftersom jag innan trodde att jag skulle behöva sitta hemma helt själv på julafton. Jag fick verkligen en tankeställare och jag sörjer för alla som har det så.

Glad 2:a advent önska jag alla och nu är det snart dags att gå hem :)

Fantastisk vecka

Har haft det så otroligt bra senaste veckan så ni anar inte. Det börjar märkas att högsäsongen kommer och det börjar bli mer och mer folk. Just nu känns det inte lika förvirrat och jobbigt som det gjorde i början. Då var allt nytt, jag kände nästan ingen och det var inte mycket jobb. I Khao Lak (för er som inte varit där) finns inte så mycket att göra och att gå hemma blir frustrerande. Men som sagt, nu känner jag mig mera bekväm med tillvaron och jag börjar lära mig hur saker och ting fungerar. Kan inte riktigt förstå att det redan varit första advent, jag kan ju inte påstå att det på något sätt märks här att vi närmar oss julen.

Det har inte hänt sådär väldigt mycket som är värt att berätta om. Hade möjligheten att guida 4 nycertade dykare och det var definitivt en erfarenhet :). Andra nyttiga erfarenheten har jag fått från människor rädda för vatten, människor som inte kan simma, barn när det är vågor, vuxna när det är vågor inte att förglömma. Men jag trivs. Jag mår bra och känner mig allmänt sådär glad och nöjd (kan beror på att jag fick riktigt mycket dricks idag :). Kramar till er alla och jag tänker på er här i solskenet ;)

Det är redan torsdag

Hur kan dagarna gå så fort. Det slog mig i morse att det är dags att betala hyra snart vilket innebär att jag varit här i en månad. Det känns fortfarande som jag precis kommit hit och precis landat. Min chef frågade idag vad jag skulle göra under lågsäsongen.. jag vet att det är dags att börja planera för det nu, men jag vill inte. Jag skulle vilja vänta tills efter säsongen för att ens kunna tänka. Grejen är att om jag inte planerar så kommer jag behöva åka hem för att överleva och jag är ganska så säker på att jag inte vill det (och min bror som hyr min lägenhet vill det definitivt inte :)

Idag hade jag äntligen bestämt mig för att det var dags att sluta sitta hemma på kvällen och gå ut. Men så visar det sig att jag ska upp tidigt och guida dykare imorgon (och chefen) så jag måste vara på topp och kan inte vara trött, så nu vet jag inte riktigt om jag ska ge upp och stanna hemma idag igen eller hoppas på att det har skett ett mirakel och att jag klarar att inte sova utan att bli för trött.. hmm..

Jag känner mig nöjd över att vara här (solade idag och jag känner mig fortfarande så sjukt nöjd över att vara solbränd). Jag vet att det har låtit lite livskris över mina senaste inlägg men det är inte så farligt som det låter. Det är mest bara funderingar och att jag haft mycket tid till att tänka. Men det var ju också det som var meningen med att komma hit och få lite perspektiv.

Det är tyst idag

Först och främst vill jag säga tack för de kommentarer, både privata och offentliga som jag fick från förra inlägget. Det är alltid intressant och bra att höra hur andra resonerar och få nya perspektiv.

Jag låg på sängen i morse och funderade över allt som kunde ha blivit men inte blev och kunde inte låta bli att fälla tårar. I min egen begränsade självinsikt så är jag inte så komplicerad och känner mig inte så krävande, men kanske är jag det ändå. Jag vill mest bara vara älskad, men kanske ligger bristen i förmågan att förmedla och förmågan att förstå.

Just nu sitter jag i shoppen och slås av att det egentligen är söndag. Söndag. Här nere flyter dagarna ihop och det är med nöd och näppe jag kan hålla reda på datum och veckodagar. Jag önskar jag hade fungerade högtalare och råd att ha spotify premium så jag kunde spela lite andlig musik och faktiskt ägna dagen åt andlig eftertanke. Det är verkligen ett annat liv här, men just därför behöver jag söndagar kanske mer än tidigare. Jag vill i alla fall hoppas och tro att min Gud fortfarande finns hos mig.

En sömnlös natt

Igår natt var första gången jag verkligen kände för att packa ihop allt och åka hem igen, men till vad egentligen? Dagen hade varit klockren men när jag satt där själv på Walkers och frös så kändes det inte så roligt längre. Jag åkte hem och somnade, men fick bara en två timmar innan jag blev väckt och sen kunde jag inte somna om.. alls. När klockan var halv tre gick jag ut på balkongen och la mig en stund, där hade jag nog somnat om det inte varit för myggen. En timme senare bestämde jag mig för att gå på promenad och återvände hem runt fem på morgonen. Vid 6-tiden var jag tvungen att gå upp och kissa. Vid 7 skulle grannen under börja jobba (vi jobbar på samma jobb) och jag hörde motorljudet nästan utanför fönstret. Som om inte det var nog ringde någon fel nummer 7.45 till min mobil.. det var inte meningen helt enkelt.

Det känns som om jag tänker och tänker och tänker men ändå inte som om jag kommer framåt. Vad vill jag egentligen göra med livet? Vad händer sen när säsongen är slut här? Rent jobbmässigt känns det jätteroligt och som om jag absolut kan tänka mig att komma tillbaka och göra en säsong till, men vad ska jag göra under lågsäsongen och vad händer sedan? Vill jag komma tillbaka till Sverige eller vill jag hitta en annan bas och ett annat typ av liv? Vad är egentligen meningen med just mitt liv?

Igår..

Igår var en omvälvande dag. Förutom att jag på det rent privata planet fick anledning till att fundera över vad som är viktigt för mig och vad jag kan kompromissa med fick jag också uppleva en skön förmiddag, en sorglig dag och en smärtsam kväll.

Jag skulle bara nöjesdyka på Similan och var det fantastiskt fint väder. Vattnet var dessutom väldigt lugnt och jag solade på båten. Jag har äntligen fått tillbaka den färgen jag hade för några veckor sedan. Vi hoppar i vattnet, det är klart och lugnt och ingen ström. Mycket trevligt. När vi kommer grundare mot slutet av dyket ser vi det som alla pratat om.. så mycket koraller har dött. Många av de mjuka korallerna är borta och stora delar av de hårda är angripna av något som ser ut precis som mögel. Stora vita fläckar över det som tidigare var alldeles färggrant. Jag hade hört talas om det innan att det har varit alldeles för varmt i vattnet och att korallerna hade börjat dö, men detta är något som inte kan beskrivas utan bara upplevas. Jag minns när jag var i Växsjö efter stormen Gudrun och tittade på högar efter högar efter högar av fallna träd och den begravningskänsla som föll över mig. Det här var något i samma stil. Jag kan bara hoppas att vattentemperaturen håller sig lägre och att livet sakteligen kan återvända.

Nu låter det som att allt var dött och borta och så var det inte. Det finns fortfarande mycket djurliv och det är fantastisk dykning, men det är inte som det var.

På väg tillbaka in till land får jag synbortfall och börjar känna mig illamående. Det tar en stund innan jag kopplar och sen slår den till, migränen. Jag fick åka raka vägen hem och lägga mig med bäcksvart och knäpptyst i rummet. Det var över 7 år sen sist jag hade en sån fruktansvärd migränattack och jag är tacksam över att de inte kommer så ofta längre. Naturligtvis började jag tänka en del eftersom jag hade dykt, men jag visste att jag hade haft superbra profiler och inte hade gjort några snabba uppstigningar eller varit särskilt djupt. Jag var dock ändå lättad när jag vaknade senare mitt i natten och kunde känna att det var på väg åt rätt håll.

När det gäller frågan om vad som är viktigt för mig och vad jag kan kompromissa med vet jag inte om jag kommit fram till något särskilt egentligen. Jag vet vad jag vill ha på lång sikt, frågan är bara vilket perspektiv jag ska leva med nu. Nu ska jag försöka sluta fundera och äntligen sova.

Nu får det vara nog

Jag blir helt galen på min bank!! De skickar fakturor på belopp som jag betalar och sen får jag påminnelser där det står att fakturan var på ett annat belopp och att jag nu får en påminnelseavgift... och det har hänt flera gånger! Jag har mailat och sagt till och fått till svar att det ska vara fixat. Men jag måste sätta mig och gå igenom alla betalningar för jag har en stark känsla av att jag har betalat för mycket och att de dubbelfakturerat. Bläää ska det vara såhär? Förutom det så fick jag inte ut några pengar när jag kom hit för Handelsbanken hade stängt alla uttag nattetid i Sverige (hur ska jag veta det?) och det tog några dagar innan de kunde informera mig om varför jag inte fick ut pengar.. tänk om jag inte haft någon här som jag tillfälligt kunde lånat pengar av?

Så nu har jag klagat färdigt och kan spendera resten av inlägget med att vara positiv :) Idag är det äntligen sol!! Det är varmt och skönt och jag önskar jag var ute på båten idag eller iaf hade ledigt så jag kunde vara på stranden. Jag köpte nya shorts och ny bikini igår (som jag tycker är supersnygg) och jag kom ihåg (tyvärr) hur kul det är att shoppa så jag ska gå en sväng idag med även om jag inte har ekonomi för det egentligen.

Hade möjlighet att vara på välkomstmötet för Apollo och lyckades få fyra bokningar på nio personer så min chef var mycket nöjd. Jag hade sagt innan att det inte var något problem. Om det är något jag vet att jag kan så är det att tala inför en grupp människor. Jag höll mitt första tal inför en församling när jag var 5 år och har övat sen dess i kyrkan, i cheerleading, i skolan och i jobbet. Men det är klart att det då också var skönt att få ett kvitto på att det hade gått bra. Problemet är väl bara förväntningarna på nästa möte nu..

Nej nu tänkte jag gå och titta på munkarna som ber för den kommande högsäsongen och förhoppningsvis får jag gå ner till stranden där de ska släppa ut sköldpaddor idag :)

Sitter och funderar över livet

Just nu sitter jag på min lediga dag och funderar över mina val och mina möjligheter i livet. Jag vet att jag varit dålig på att visa bilder så här kommer en med min utsikt från där jag sitter precis just nu. Jag är så sjukt nöjd över att vara här och det känns som om det kommer bli några riktigt roliga månader. Frågan är mest vad jag ska göra sen, när säsongen är över. Åka hem eller fortsätta... det är frågan.

Äntligen!

Okej så idag hade jag äntligen en sån där fantastisk dag! Det har varit en lång vecka. Första dagen har jag redan skrivit om och det nästkommande har inte varit sådär väldigt mycket bättre. Ute på havet har jag spytt över relingen och varit med om kraftiga vågor som spolade både mig och mina gäster upp på koraller. I land har jag suttit i butiken och bara en kund, på hela dagen, så det var skönt att äntligen få en såndär dröm dag. Fint väder, lugnt hav och riktigt nöjda gäster. Får se om dagen till och med kanske avslutas på Happy Snapper med trevligt umgänge och allmänt nöje.

Det finns dåligt väder

Ordspråket "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" känns passande även om jag också måste säga att visst väder, trots rätt kläder, är ändå inte roligt. Jag kommer till jobbet i tid och har sovit hyfsat väl och känner mig ganska taggad. Vi åker från dykcentrat och hämtar gäster och då börjar det så smått regna, men inte så farligt. Vi kommer på båten och jag har sagt till mina Thailand-semesterklädda gäster att ute vid Similand kan det vara bättre väder än inne på land. Väl på båten upptäcks att vår utrustning vi har hyrt från dykcentrat som har båten inte är med och i lite sista minuten panik (tack Jong!) så hinner det lösa sig strax innan båten avgår från hamnen.

Jag har blivit informerad om hur det går till på båten med breifing och mat och informerar mina gäster för att upptäcka att i år är allt annorlunda vilket gör att jag känner mig som en idiot och mina gäster är smått förvirrade. Nåväl, det löser sig och vi lämnar hamnen för att direkt hamna i kraftiga vindar och regn. Jag ser på en gäst att hon mår riktigt dåligt och går fram för att råda henne efter egen erfarenhet att det är lättare att vara ute på däck trots att det regnar. För att klara av illamåendet själv så måste jag också ta mig ut och efter en halvtimme visar det sig att en annan av mina gäster har spytt. Alla knaprar sjösjukepiller och för er som aldrig gjort det kan jag informera om att man blir fruktansvärt trött. Nästan alla gäster (inte bara mina) och all personal ligger utslagna på båten. På grund av vädret är det också stora diskussioner bland personalen  om vilken dykplats och snorkelplats som är tillräckligt skyddad. Tillslut blir vi informerade om plats men efter att jag lämnat informationen vidare till mina gäster har det hunnit förändrats.. suck.

När vi anländer till ö nr 8 är det hyfsat stilla och uppehåll och stämningen känns lättare. Med utrustningen under armen kliver vi i lilla motorbåten och iväg.. trodde vi. Båten startar inte och Jong (tack igen!) hoppar i vattnet för att simmande bogsera båten till den mer skyddade platsen vi ska snorkla på. Jag informerar våra gäster om att vi får sätta på oss utrustningen nu och hoppa i och simma en liten bit. Sagt och gjort förutom att en gäst inte får på sig fenorna. Som tur är har jag förstora fenor så han kan ta mina så tar jag de mindre (det var inte att leka med, fick blodstopp i fötterna efter tio minuter). Okej äntligen i vattnet och iväg, men efter två, tre minuter ser jag att min gäst som aldrig har snorklat förut har problem. Hennes snorkel läcker vatten och hon får ta min. Så med en icke fungerande snorkel och fenor så små att jag inte kan ha dem på fötterna simmar vi iväg. Platsen är minst sagt sådär och det finns inte så mycket att titta på, men vi kan iaf peka ut en muräna och triggerfish.

Det går ungefär 40 minuter och jag känner att jag börjar bli kall. Jag som ändå har rashguard, de flesta av mina gäster har bara badkläder. Tio minuter senare är de kalla och vill tillbaka, problemet är bara att vår båt är utom sikte. Vi simmar in till stranden och får vänta nästan 30 minuter innan vi kommer tillbaka till båten. En solig dag hade det varit okej, men inte igår. Väl tillbaka på båten finns lunch, men inte så mycket värme tyvärr och 45 minuter senare är det dags att hoppa i igen. Själv hackade jag tänder när vi hoppade i. Denna plats är bättre, men det är svårt att njuta eftersom vi är så kalla och efter 40 minuter är vi tillbaka på båten. På med torra kläder och resan hem börjar.. och det är storm. Allting flyger omkring och det är med livet som insats om man vill ställa sig upp. Ovanpå det ligger vindarna så att vattnet sköljer över båten och glädjen över torra kläder har nog aldrig varit mer kortvarig. Kalla, blöta och otroligt trötta kommer vi äntligen tillbaka till land.. och det tog timmar innan jag var någorlunda varm igen.

Nytt jobb

Okej så jag kommer att jobba för Kon-Tiki, Khao Lak och mestadels som snorkelguide. Men det känns jätteroligt och spännande och som en lagom start. Min nya chef ringde och sa att det var personalmöte imorgon klockan 18 och sen direkt måndag morgon 7.15 är det dags att vara på jobbet för min första utfärd med 7 personer :) Det ska bli skönt att komma igång och jobba för det finns inte mycket att göra annars.

Just nu känner jag mig väldigt tillfreds med livet även om det fortfarande känns som en främmande värld där jag är på besök. En värld där man måste röka och dricka för att vara med, så jag undrar om jag någonsin kommer känna mig hemma. Kanske känns det bara så just nu och efter en säsong här är det lika mycket min värld som någon annans, jag får helt enkelt vänta och se. Jag hoppas dock trivas den här säsongen och i slutet av den ha tillräckligt mycket pengar för att kunna göra IDCn (och bli instruktör) och sen fortsätta och göra en till säsong i en annan del av världen.

Jag uppdaterar igen efter att jag börjat jobba och jag kan berätta om min första kaotiska dag :)

Installerad

Vi anlände efter mycket bråk med flygbolaget som inte lät oss checka in utan returbiljett trots redan införskaffade inresevisum. Det var helt galet. Han hävdade att Thailändska ambassaden inte skulle utfärda ett visum utan returbiljett trots att jag kunde visa upp det framför näsan på honom. Så efter panik och mycket dyra (dock avbeställningsbara mot en avgift) biljetter kunde vi i sista stund checka in och vara på väg. Efter si sådär 15 timmar landade vi i Phuket för ytterligare två timmar på bussen till Khao Lak. Ett dygn senare har vi hittat någonstans att bo för kommande 6 månader och jag har ett jobb om jag vill ha det :) Känns toppen, men jag kommer tjäna precis tillräckligt för att överleva. Det hela känns verkligen verkligt och i så fall börjar jag jobba den 1 november.

Känslorna under det sista dygnet har verkligen åkt berg- och dalbana, men till stor del beror nog det på sömnbristen och den osäkerhet jag känt. Det är en värld jag inte känner alls, men där alla verkar känna varandra. Jag antar att jag kommer komma in i den ganska fort, men jag kan inte understryka hur skönt det känns att Stina också är här. Jag har en vän (som också är på land :). Just nu så ligger jag på sängen och lyssnar på regnet som har öst ner hela dagen och är ganska glad över att äntligen vara torr. Hade riktigt äventyr idag när jag (för tredje gången i mitt liv) körde moppe i hällregnet, vänstertrafik med bagage och passagerare..

Dubai

Vi har lämnat öken och kommit in i staden. Jag trodde jag skulle uppleva det som en lättnad med modernitet, folk och rörelse. Men det var inte alls vad jag kände. Massor av bilar, höga bullernivåer och trängsel. Staden kändes främmande och fientlig, jag som normalt gillar städer. Det kan visserligen bero på att jag aldrig någonsin känt mig så uttittad och avvikande. Vädret är också främmande. Det är så varmt och fuktigt så jag längtar till kylan inomhus. Men när jag kommer in så fryser jag efter 10 minuter och vill ut igen. Staden i sig är verkligen en storstad jag kunde inte annat än förundras över hur litet Stockholm egentligen är.

Vi har haft en bra dag dock, med vissa smärre besvikelser. Valet av hotell baserades på priset och på faktumet att det fanns en fin swimingpool på taket. Vid ankomsten finns det massor av tilläggsavgifter och swimingpoolen är under ombyggnad precis de dagar vi är här, suck. Priset är fortfarande okej dock och jämfört med Sverige är det rena fyndet och istället för hotellpoolen får det bli en tripp till Dubais vattenland.

Jag tror jag kommer trivas på den här platsen också, men jag måste säga att till skillnad från Oman tror jag inte jag kommer komma tillbaka hit. Oman vann verkligen en plats i mitt hjärta med den fantastiska utsikten och variationen mellan bergen, öken och vattnet. Även om jag måste erkänna att det var skönt att komma därifrån också. Vi har bott med med pappan och fru som är supertrevliga människor, men att bo med främmande människor 24/7 i två veckor kan vara något påfrestande. Dessutom bodde vi mitt emot en kyckling gård med en tupp som gal och hundar som skällde, behöver jag säga mer? :)

Dagarna går och Thailand kommer närmare och närmare och jag försöker att släppa mitt kontrollbehov och lita på att det kommer lösa sig med jobb och pengar. Men jag måste erkänna att jag känner en liten oro. Kanske egentligen inte en oro över om jag kommer hitta jobb eller inte utan mest om jag kommer klara av och vara duktig på det. Det här är en helt ny och främmande värld och det är en viss skräckblandad förtjusning som jag känner. Äh, det löser sig och än så länge kan jag fortfarande njuta av semester :)

Sista natten i Oman

Okej, så nu har sista natten varit i Oman och vi packar för fullt för att komma iväg till Dubai. Jippi. Det har varit bra dagar, men det är skönt att komma vidare också.

Måste gå, men jag uppdaterar snart igen :)

Här är jag

Det är så många som har frågat så nu tänkte jag reda ut det: jag är just nu i Sohar i Oman. Det ligger ungefär 2,5 timmes bilresa norr om huvudstaden Muscat längst med kusten. Jag kommer att vara här tills den 21 oktober när det bär av till Dubai. I Dubai kommer jag befinna mig till den 25:e oktober när flyget går till Thailand och Khao Lak.

Jag gillar verkligen Oman. Det är varmt (det är ju öken) men ändå en hel del grönska. Det satsas ganska mycket på att hålla det grönt i och runt om städerna. Människorna är fantastiskt trevliga och hjälpsamma trots att man är turist, har blont hår (det bleks mer och mer i solen för varje dag) och går med knälånga (!) kjolar :) Trafiken är inte heller så farlig. Jag har vid flera tillfällen varit ute och kört bil och kan med glädje rapportera att trafikregler efterlevs i alla fall hyfsat väl (stoppskyltar verkar onekligen bara vara rekommendationer i det här landet). Måste också säga att lyktstolparna och rondellerna är verkligen påkostade och jättefina (några av er vet att det alltid är något jag tittar på i andra länder... måste vara en yrkesskada :)

Dagarna går mest till att sola 40 minuter om dagen, där de sista 5 är riktigt plågsamma. Men det är det värt eftersom jag, varken som vuxen eller ungdom, aldrig har varit riktigt solbränd tidigare och det är en njutning att se mig i spelgen och vara alldeles gyllenbrun. Efter solning dusch och mat så ligger jag mest och läser. Jag hade med mig en hel dröse böcker jag fått från mina kollegor vilket verkligen har uppskattats. Jag måste bara rekommendera boken jag läser just nu som heter "nu vill jag sjunga dig milda sånger" - helt fantastisk. Sen på eftermiddagen blir det en tripp till poolen för att simma 1000 meter och sen rundas dagarna av med goda middagar som är riktigt billigt här.

Nu ska jag slänga mig i soffan och se en film, känner för en riktig rysare :)

Solbrända ben

Njuter av livet på semester och just nu känns Sverige väldigt långt borta.. Kroppen är solbränd, själen känns utvilad och just nu är livet bara toppen. Dykningen här är riktigt bra.. Black tip shark, stim av stora tonfiskar, riktigt stora stingrockor, sköldpaddor.. behöver jag säga mer :)

Kändes som en oändligt lång dag

Mamma körde till flygplatsen på morgon och så bar det av, först till Istanbul och sen vidare till Muskat. Förutom att det tar ett tag att flyga och vi fick vänta en stund på flygplatsen i Istanbul så ligger Muskat dessutom två timmar före. Vi landar halv tre på morgonen. Efter visum och bagaget är kl tre och eftersom det inte finns någonstans att sova bestämmer vi oss för att åka direkt till Oman divecenter. Taxichauffören svär att han vet var det ligger men efter fem minuter är han i telefon med olika kompisar för att fråga efter vägen. Yes yes i know, no problem.. vi borde ha vetat bättre. Han är väldigt trevlig i alla fall och vi kommer fram till rätt ställe och klockan är nu fyra.

Oman divecenter ligger precis i anslutning till ett hotell och efter att ha pratat med vakten går vi ner till hotellets strand där vi hittar två solstolar som vi slumrar till på. Allt som allt sov vi ungefär 1,5-2 timmar sen är det alldeles för ljust och för mycket folk i rörelse och alla undrar vad det är för människor med massa packning som är där. Hur som helst blir det lite mat och sen är det ut med båten för en dags dykning. Väl ute på båten inser båda att vi har glömt ta med lite saker och får improvisera lite, men vi kommer i vattnet iaf och gjorde två dyk. Dyken i sig var okej, såg massor med olika typer av muränor (riktigt stora dessutom) samt en riktigt stor stingrocka men det var nog resan ut med båten som var bäst. Vi kom till ett ställe med massor av delfiner.. och när jag säger massor menar jag verkligen massor. De måste ha varit ca 150 stycken, mycket mycket mäktigt.

Vi kom tillbaka till land runt halv fyra jag längtade efter att få tvätta alla dyksaker, ta en dusch, sätta på rena kläder, borstat tänder och äta mat (fanns ingen på båten). Vi var sociala en stund med bekanta som jobbar där och sen runt sju kom äntligen hans pappa. Bilresan till huset är lång och jag kan inte beskriva lättnaden när vi kör upp på garageinfarten tio på kvällen.

Idag tänker jag inte göra någonting :)

Resfeber

Jag har nog inte riktigt förstått att det här är på riktigt. I fredags gick jag inte till jobbet och frågan är om jag någonsin kommer tillbaka dit. De människor jag har delat 40 timmar i veckan med i flera år har jag nu sagt hej då till.. Jag klarade att inte gråta tills precis på slutet. Det är fantastiska människor.

Idag har jag sagt hej då till min familj. Jag känner mig helt slut. Slut efter alla avslut och alla hej då så nu ska jag sova och imorgon börjar resan :)

Mitt äventyr

Jag trodde aldrig jag skulle börja blogga, men å andra sidan är det mycket i livet som jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har alltid velat skriva men varit rädd för att det är så utlämnade. Det finns dock inget bättre tillfälle än nu, jag ska ut i världen och det är ett ypperligt sätt att berätta för nära och kära hur det går och vad som händer mig i livet, so here it goes det bara att köra, ingen minns en fegis och allt det där andra som skulle vara mottot för 2010 :)

Vill bara lägga en kommentar också om gårdagen. Det var längesen jag kände mig så omtyckt och uppskattad som jag gjorde igår när mina kollegor firade av mig med middag och bowling. Kanske ändå har jag betytt något för någon annan och lämnat ett avtryck i andra människors liv. På väg hem sen funderade jag en lång stund över livet, dess vändningar och mitt brustna äktenskap. Livet, människor, relationer, det är verkligen komplicerat.

Nu sitter jag här i början av ett helt färskt kapitel i livet. På väg ut genom dörren för något helt nytt och okänt. Det känns så sjukt spännande och roligt.