Ordspråket "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" känns passande även om jag också måste säga att visst väder, trots rätt kläder, är ändå inte roligt. Jag kommer till jobbet i tid och har sovit hyfsat väl och känner mig ganska taggad. Vi åker från dykcentrat och hämtar gäster och då börjar det så smått regna, men inte så farligt. Vi kommer på båten och jag har sagt till mina Thailand-semesterklädda gäster att ute vid Similand kan det vara bättre väder än inne på land. Väl på båten upptäcks att vår utrustning vi har hyrt från dykcentrat som har båten inte är med och i lite sista minuten panik (tack Jong!) så hinner det lösa sig strax innan båten avgår från hamnen.
Jag har blivit informerad om hur det går till på båten med breifing och mat och informerar mina gäster för att upptäcka att i år är allt annorlunda vilket gör att jag känner mig som en idiot och mina gäster är smått förvirrade. Nåväl, det löser sig och vi lämnar hamnen för att direkt hamna i kraftiga vindar och regn. Jag ser på en gäst att hon mår riktigt dåligt och går fram för att råda henne efter egen erfarenhet att det är lättare att vara ute på däck trots att det regnar. För att klara av illamåendet själv så måste jag också ta mig ut och efter en halvtimme visar det sig att en annan av mina gäster har spytt. Alla knaprar sjösjukepiller och för er som aldrig gjort det kan jag informera om att man blir fruktansvärt trött. Nästan alla gäster (inte bara mina) och all personal ligger utslagna på båten. På grund av vädret är det också stora diskussioner bland personalen om vilken dykplats och snorkelplats som är tillräckligt skyddad. Tillslut blir vi informerade om plats men efter att jag lämnat informationen vidare till mina gäster har det hunnit förändrats.. suck.
När vi anländer till ö nr 8 är det hyfsat stilla och uppehåll och stämningen känns lättare. Med utrustningen under armen kliver vi i lilla motorbåten och iväg.. trodde vi. Båten startar inte och Jong (tack igen!) hoppar i vattnet för att simmande bogsera båten till den mer skyddade platsen vi ska snorkla på. Jag informerar våra gäster om att vi får sätta på oss utrustningen nu och hoppa i och simma en liten bit. Sagt och gjort förutom att en gäst inte får på sig fenorna. Som tur är har jag förstora fenor så han kan ta mina så tar jag de mindre (det var inte att leka med, fick blodstopp i fötterna efter tio minuter). Okej äntligen i vattnet och iväg, men efter två, tre minuter ser jag att min gäst som aldrig har snorklat förut har problem. Hennes snorkel läcker vatten och hon får ta min. Så med en icke fungerande snorkel och fenor så små att jag inte kan ha dem på fötterna simmar vi iväg. Platsen är minst sagt sådär och det finns inte så mycket att titta på, men vi kan iaf peka ut en muräna och triggerfish.
Det går ungefär 40 minuter och jag känner att jag börjar bli kall. Jag som ändå har rashguard, de flesta av mina gäster har bara badkläder. Tio minuter senare är de kalla och vill tillbaka, problemet är bara att vår båt är utom sikte. Vi simmar in till stranden och får vänta nästan 30 minuter innan vi kommer tillbaka till båten. En solig dag hade det varit okej, men inte igår. Väl tillbaka på båten finns lunch, men inte så mycket värme tyvärr och 45 minuter senare är det dags att hoppa i igen. Själv hackade jag tänder när vi hoppade i. Denna plats är bättre, men det är svårt att njuta eftersom vi är så kalla och efter 40 minuter är vi tillbaka på båten. På med torra kläder och resan hem börjar.. och det är storm. Allting flyger omkring och det är med livet som insats om man vill ställa sig upp. Ovanpå det ligger vindarna så att vattnet sköljer över båten och glädjen över torra kläder har nog aldrig varit mer kortvarig. Kalla, blöta och otroligt trötta kommer vi äntligen tillbaka till land.. och det tog timmar innan jag var någorlunda varm igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar