det är vad det kostar att få tanden lagad. Det är ju liksom inte som att jag har så mycket att välja på, men jag svalde hårt när jag insåg att det skulle gå på 20 000 bath och att det inte är säkert att min (svin)dyra försäkring täcker detta. Aja, jag måste få det fixat eftersom jag börjar besväras av tandvärk och jag har varit med förut och vet precis hur fruktansvärt ont det kan göra. Två och en halv timme ska jag sitta hos tandläkaren idag.. två och en halv timme..
Annat som händer är att jag långsamt börjar förbereda för resan till Indonesien. Jag har en klar bild över vilken resväg jag ska ta (Bangkok - Jakarta - Gorontalo med flyg och sen färjan till Wakai och därefter transferbåt till Kadidiri) och ungefär vad det kommer att kosta mig. Hela resan från Bangkok fram till Kadidiri kommer förmodligen att ta tre dygn men just nu känns inte det så jobbigt. Om det är någon som är mer intresserad av stället jag kommer att vara så kan ni gå in på http://www.kadidiriparadise.com/ eller http://www.sulawesi-info.com/togianislands.html som kan ge lite mer allmän information.
Jag är lite mer stressad över visum-frågan och är inte helt säker på vilket typ av visum jag borde söka än. Det finns en mängd olika hemsidor som ger olika information om vilka dokument som krävs för vilket visum. Men jag anländer antagligen i Bangkok senast måndagen den 11 april och kan då åka till ambassaden och förhoppningsvis få lite svar.
Förutom flygbiljetter och visum är det en mängd andra saker som måste fixas. Faktum är att det inte finns något internet där jag kommer att befinna mig så uppdateringarna på bloggen kan tänkas komma bara en gång i månaden (när jag behöver ta mig till en annan ö för att betala räkningar och liknande) så bli inte oroade om det tar ett tag att få svar på mail. Jag vet att det har tagit lång tid ibland också här där jag har internet ganska lättillgängligt, men jag har bara inte orkat efter de långa dagarna ibland. Det är också så att det kommer att vara MYCKET begränsad telefonservice. Om någon måste få tag på mig så skicka ett mail och sedan sms till min svenska mobil. Precis som det verkar är det verkligen till stor del avskuren från världen så möjligheter till att handla de vanliga basvarorna är begränsade och jag måste handla upp ett lager av det mesta innan jag åker.
Men jag vill åka och jag tycker att det ska bli roligt. Har inte riktigt bestämt mig för vilket datum jag ska lämna Khao Lak än bara. Var helt säker på att jag skulle stanna till 10 april, men här har det nu regnat oavbrutet i över 18 timmar (och då menar jag verkligen oavbrutet) och det känns som att vädret inte kommer att bli så mycket bättre. I så fall jobbar jag här till den 7:e som jag lovat och sen tar jag nattbussen direkt till Bangkok. I vilket fall som helst så är jag på väg in i äventyret igen om mindre än två veckor.
Många har frågat om jag tänker komma tillbaka hit och i ärlighetens namn vet jag inte. Jag har lärt känna så många fantastiska människor som jag verkligen skulle vilja träffa och jobba ihop med igen, och det skulle vara så himla kul att göra en säsong och redan känna folk och vara "en i gänget". Men samtidigt känns det i magen som att det inte kommer att bli så. Dessutom var det ju inte heller det jag hade tänkt. Jag hade tänkt vara borta ett år och sen komma hem och "bli seriös igen".
Jag har alltid sagt att min alternativa karriär skulle vara lärare. Kanske blir det inte lärare utan dykinstruktör.. vem vet :)
Annat som händer är att jag långsamt börjar förbereda för resan till Indonesien. Jag har en klar bild över vilken resväg jag ska ta (Bangkok - Jakarta - Gorontalo med flyg och sen färjan till Wakai och därefter transferbåt till Kadidiri) och ungefär vad det kommer att kosta mig. Hela resan från Bangkok fram till Kadidiri kommer förmodligen att ta tre dygn men just nu känns inte det så jobbigt. Om det är någon som är mer intresserad av stället jag kommer att vara så kan ni gå in på http://www.kadidiriparadise.com/ eller http://www.sulawesi-info.com/togianislands.html som kan ge lite mer allmän information.
Jag är lite mer stressad över visum-frågan och är inte helt säker på vilket typ av visum jag borde söka än. Det finns en mängd olika hemsidor som ger olika information om vilka dokument som krävs för vilket visum. Men jag anländer antagligen i Bangkok senast måndagen den 11 april och kan då åka till ambassaden och förhoppningsvis få lite svar.
Förutom flygbiljetter och visum är det en mängd andra saker som måste fixas. Faktum är att det inte finns något internet där jag kommer att befinna mig så uppdateringarna på bloggen kan tänkas komma bara en gång i månaden (när jag behöver ta mig till en annan ö för att betala räkningar och liknande) så bli inte oroade om det tar ett tag att få svar på mail. Jag vet att det har tagit lång tid ibland också här där jag har internet ganska lättillgängligt, men jag har bara inte orkat efter de långa dagarna ibland. Det är också så att det kommer att vara MYCKET begränsad telefonservice. Om någon måste få tag på mig så skicka ett mail och sedan sms till min svenska mobil. Precis som det verkar är det verkligen till stor del avskuren från världen så möjligheter till att handla de vanliga basvarorna är begränsade och jag måste handla upp ett lager av det mesta innan jag åker.
Men jag vill åka och jag tycker att det ska bli roligt. Har inte riktigt bestämt mig för vilket datum jag ska lämna Khao Lak än bara. Var helt säker på att jag skulle stanna till 10 april, men här har det nu regnat oavbrutet i över 18 timmar (och då menar jag verkligen oavbrutet) och det känns som att vädret inte kommer att bli så mycket bättre. I så fall jobbar jag här till den 7:e som jag lovat och sen tar jag nattbussen direkt till Bangkok. I vilket fall som helst så är jag på väg in i äventyret igen om mindre än två veckor.
Många har frågat om jag tänker komma tillbaka hit och i ärlighetens namn vet jag inte. Jag har lärt känna så många fantastiska människor som jag verkligen skulle vilja träffa och jobba ihop med igen, och det skulle vara så himla kul att göra en säsong och redan känna folk och vara "en i gänget". Men samtidigt känns det i magen som att det inte kommer att bli så. Dessutom var det ju inte heller det jag hade tänkt. Jag hade tänkt vara borta ett år och sen komma hem och "bli seriös igen".
Jag har alltid sagt att min alternativa karriär skulle vara lärare. Kanske blir det inte lärare utan dykinstruktör.. vem vet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar